Kan den lame hoppa som en hjort?
Då behövs ett under! - Två tankar om ett ifrågasatt Israel.
Bibeltext: Jesaja 35:1–7

Denna bild är AI-genererad av ChatGPT (OpenAI) och föreställer en kibbutz med springande vatten i Negevöknen.

Den judiska närvaron i Eretz Israel har aldrig upphört helt efter Josuas intåg med de tolv stammarna efter Moses död. För 200 år sedan var de 7 100 judarna Jerusalems största folkgrupp; muslimerna var 5 000 och de kristna 3 400. År 1944 utgjorde de 92 143 judarna majoriteten av stadens befolkning. Att jämföra med 32 039 muslimer och 27 849 kristna. Detta trots att turkarna mellan 1914 och 1917 hade utvisat 19 000 judar ur staden. Samtidigt var Palestina i söder ett stort ökenområde och i norr till stora delar obeboeliga träskområden där malariamyggen härskade.

I. KAN KRIG OCH VÅLD FÖRSVARAS?

Som 18-åring vägrade jag bära vapen och jag har än idag inte ändrat inställning till dödande våld. Min syn delar jag med i stort alla kristna från de 300 första åren efter Jesu uppståndelse. Inte förrän i slutet av 300-talet, när Kyrkan lierat sig med den romerska staten och statskyrkosystemet föddes var det fler än några enstaka kristna som frivilligt blev militärer. Jesu ord är tydliga: ”Alla som drar svärd ska dödas med svärd.” ”Vänd den andra kinden till.” Och Paulus ”Besegra det onda med det goda.”

Dagligen får vi rapporter via media om hemskheter i Gaza. Civila som dödas av israelisk militär. Många små barn. Hus som jämnas med marken, till och med sjukhus. Ett oerhört lidande där tusentals oskyldiga drabbas i ett förödande krig. Alla är inte oskyldiga, men tillräckligt många. Man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Vara starkt kritisk mot Israels ledarskap och samtidigt mena att Israel är ett folk att välsigna. Att Hamas startade kriget, använder egna befolkningen som sköldar och fortfarande plågar gisslan, befriar inte israeliska ledare och soldater från det ansvar som är deras.

De fega terrorligisterna Hamas använder civilbefolkningen som mänskliga sköldar och plågar den judiska gisslan i katakomberna. Men tron att man med vapen kan besegra terrorismens ondska är naiv och fåfäng. Att med bomber, granater och undanhållna livsemedelstransporter utrota Hamas är en ohållbar dröm. Jag är övertygad om att Gamla Testamentets profeter, liksom Jesus och Paulus i Nya Testamentet, skulle uttala skarpa ord gentemot militarismens bomber och svältvapen, som Gazabarnen drabbas hårt av.

Nu lyssnar Netanyahu inte på mig. Det är ingen idé att gå med i demonstrationståg. (Absolut inte de som skanderar ”From the river to the sea…” och där många syftar på Israels förintelse.) Men våld är inte metoden för att besegra ondskan. Inte minst Jesaja beskriver Messias som Fredsfursten, och även om det främst handlar om Fridsriket, så bör de orden vara vägledande också idag: ”Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer lära sig krig.” Jesaja 2:4 Det är en profetia, men bör samtidigt uppfattas som en uppmaning till vår tid. Nej till vapen och våld! De första kristna förstod bibeltexten så.

II. ÖKNEN SKA BLOMSTRA

Om du delar min syn på vad jag just sagt, så fortsätt läsa. Nu vill jag nämna något man nästan aldrig får veta genom nutida radio, TV och tidningar.

Israels folk har fortfarande en kallelse från Gud. Även idag finns tydliga tecken på att Gud, trots deras felsteg, älskar det folk han gav en särskild uppgift i kallelsen till Abraham. Några små tecken på att detta alltjämt kan vara aktuellt vill jag förmedla här. Jag hämtar dem från prästen KG Larssons bok: Varför älskar man att hata Israel. Men jag har undersökt via andra källor att de överensstämmer med historiska fakta.

För 100 år sedan utgjorde judarna majoritetsbefolkning i Jerusalem. Redan för 200 år sedan var antalet judar i staden större än antalet muslimer. Stora stycken av landet utanför var då obeboeligt. Malariaträsk i norr och livsfientlig öken i söder begränsade landets resurser. Judiska bosättare köpte upp mark till skyhöga priser, dikade ut och bevattnade och gjorde landet odlingsbart. Malariamyggorna utrotades och grönskande kibbutzer växte upp i både norr och söder.

1. Rabbinen från Florida Simsha Perlmutter berättar om kallelsen att flytta till Israel och bosätta sig mitt i Negevöknen mellan Döda havet och Eilat. Gud säger åt honom att rita ett stort kryss i ökensanden i Arravaomådet. Trots att intensiv forskning konstaterat att där inte finns vatten, anlitar han en borrfirma som motvilligt börja borra på platsen för krysset. Resultatlöst. Vetenskapen hade rätt. Där fanns inget vatten och Gud hade tydligen lurat den Jesustroende rabbinen. Det verkade så.

När borrchefen Mose, gav Simsha det sorgliga beskedet, böjde denne sina knän och grälade på Gud, som svarar att de ska borra 20 minuter till innan de ger upp. Borrchefen Mose tror det är ett skämt från rabbinen Simsha, men fortsätter borra. 10 minuter senare kommer han springande och ropar att det uppstått ett jätteproblem. ”Vi kan inte få stopp på vattnet som sprutar upp som en fontän genom borrhålet.” KG Larsson berättar i sin bok att han själv badat i den lilla sjö som uppstod efter borrdramat.

Detta är bakgrunden till skapandet av kibbutzen Ir Ovot. För 2 700 år sedan skrev profeten Jesaja om Arrava, området där Ir Ovot ligger. Arrava översätts på svenska, inte som ett namn, utan till ”hedmarken” ”Ty vatten ska bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken (=Arrava)." Den glödande sanden ska bli en sjö, den torra marken vattenrika källor. Jesaja 35:6–7 Vattnet sprutar och öknen blomstrar. En sjö bildas där förr endast fanns glödande sand. Är inte det ett under? Denna plats blev sedan ett centrum för Jesustroende judar. Jag skulle inte bli förvånad om där även skett helandeunder som att lama kunnat gå? För att återanknyta till Jesajaprofetian.

2. En dagsaktuell rapport som inte heller uppmärksammats av Aftonbladet:
Inte alla kring Israel önskar dess förintelse och sjunger med i den antiisraeliska demonstrationsslogan "From the river to the sea..." Efter det nyligen genomförda islamistiska maktövertagandet i Syrien har sex drusiska byar vid Golan i södra Syrien ansökt om att få annekteras av Israel. Den största byn är Hader med omkring 5 000 invånare. Stor huvudbry råder i Jerusalem. Hur ska detta ärende hanteras? Situationen är just nu, i maj 2025, mycket oklar, och det råder inte fullständig enhet bland byinvånarna. Men det är ju inte utan intresse att även ickejudar kan söka israeliskt stöd i denna tid.

3. När Bibelns Mose i 5 Mos 33 välsignar Israels 12 stammar säger han i vers 24: ”Välsignad bland söner är Aser. Må han bli älskad av sina bröder, och må han doppa sin fot i olja.” Då landet på Josuas tid fördelades genom lottkastning fick Asers stam området i nordväst kring nuvarande Haifa. (Jos 19:24-30) De förstod knappast innebörden på den tiden. Och kanske ville de hellre doppa sin fot i havet än i olja.

F ör några år sedan kom två oljeprospektörer till Israels regering och påstod att det troligen fanns olja och gas i havet. De hänvisade till den gamla Torahtexten, men ingen trodde på dem. Undersökningar visade dock att utanför Haifa finns märkliga energifyndigheter. Stora olje- och gasfyndigheter inom Israels gränser. Utanför Haifa. Tala om Asers välsignelse att doppa foten i olja!

På grund av Ukrainakriget får Ryssland inte längre sälja gas till Tyskland. Energipengarna från Europa kanske snart i stället går till Israel som redan levererar gas. Störst del av fyndigheterna exporteras i nuläget till Egypten och Jordanien. Somliga tror att Israel skulle kunna hålla hela Europa med gas i 100 år. Det låter överdrivet? Men vem vet vilka resurser som finns?


Jag kan inte förstå dem, som utan att gråta, applåderar krigshandlingar över barnen i Gaza. Men jag förstår inte heller varför så många ensidigt beskyller Israel för all ondska och varför Gudsordet till Abraham tappats bort: ”Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.” (1 Mos 12:3)

Sista raden i denna text från Bibelns första bok syftar fram emot Jesus, Messias. Men det finns mer i dessa ord. Välsigna aldrig kriget, våldet och ondskan. Men välsigna Abraham och hans efterkommande, som vår Herre och Frälsare kommer från. Det finns en framtid både för allt Guds folk och för alla som bekänner Jesu namn. En framtid som blomstrar.

Om den judiska närvaron i Eretz Israel under vissa tidsperioder varit mycket begränsad, så har den ändå aldrig upphört helt. Profeten Hesekiel syftar på ett andligt uppvaknande och ett fysiskt, då han i kap 37 beskriver hur de förtorkade benen får liv igen: ”Jag ska låta min ande komma in i er och jag ska låta er få bo i ert land. Och ni skall inse att jag har sagt det och att jag har gjort det, säger Herren.” (Hes 37:14). Eller med Jesajas ord:


"Blindas ögon ska öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame ska hoppa som en hjort och den stummes tunga ska jubla. Ty vatten ska bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken. Den glödande sanden skall bli en sjö, den torra marken vattenrika källor."