Niceamötet var säkert på både gott och ont. Ett huvudärende var att ta ställning till arianismen. Prästen Arius i Alexandria predikade att Jesus inte var ett med Gud utan en skapad varelse. Främst i skapelsen, men inte Guds evige son. Kyrkomötet fördömde Arius och fastslog att Gud är en, men uppenbarad i Fadern, Sonen och Anden.

Guds enhet är tydligt förklarad redan i den judiska Torahn, i 5 Moseboken 6: ”Hör Israel! HERREN vår Gud, HERREN är en. Och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft.”

Om vi nu återvänder till den laglärde så tycks han enbart vara ute efter att snärja Jesus. Hans motiv är inte att få veta Sanningen, knappast heller hur han ska leva för att leva rätt inför Gud. Teologiska krusiduller, snärjande debatter fanns då som nu. Men Jesu svar är knivskarpt då han hänvisar den som menade sig vara laglärd till just Lagen. Det verkar som att denne kände till lagen teoretiskt men helt missat dess egentliga innebörd och dess praktiska betydelse.

ÄLSKA GUD . . .

Lagens mening är inte att staka ut en detaljerad livsföring utan att peka på vårt beroende av Gud. Och att uppmuntra oss att älska Gud. Lagens sammanfattning, om vi ska tro Jesus: ” Älska Gud av hela ditt hjärta och din nästa som dig själv”

Först kommer Kärleken till Gud. Till denna kärlek är vi skapade. Den är vår mening och den är vårt mål. Varför finns vi till? För att älska Gud, vår Skapare.

Det finns flera grekiska ord i Nya Testamentets grundspråk som till svenska översätts med ”kärlek”. Eros är kärleken mellan man och kvinna. Filia är broderskärleken, syskonkärleken, där vi uppmanas att älska varandra. Guds kärlek finns på ett helt annat plan, det är Agape, den utgivande kärleken som aldrig frågar efter egen vinning eller förtjänst. Agape, Guds kärlek till världen som tar sig det yttersta uttrycket i han ger oss sin Son.

Vi kan aldrig leva upp till Guds kärlek. Men vi behöver smittas av den, frälsas genom den och reflektera den till Gud och vår nästa. Om Guds kärlek får speglas i oss så att vi älskar Gud tillbaka, då har vårt liv fullföljts, så som det var ämnat när Gud skapade oss. Älska Gud av hela vårt hjärta, hela vår själ, hela vår kraft och hela vårt förstånd! Skapade till Guds avbild. Det hebreiska ordet, i 1 Mos 1:26-27 är Tselem som kan översättas till svenska med ”bild”, ”skugga”, ”avtryck”, ”reflex”. Vi är inte som Gud men vi ska återspegla hans karaktär och vilja. Återspegla hans kärlek. Kärleken till Gud är vårt livs mening och mål.

. . . OCH DIN NÄSTA SOM DIG SJÄLV

Johannes skriver i sitt första brev 4:20-21 ”Den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett. Och detta är det bud som vi har från honom, att den som älskar Gud också skall älska sin broder.”

Vad som tydligt framgår av såväl Jesu ord som apostlarnas undervisning är att man inte kan skilja kärleken till Gud från kärleken till nästan. Vår kärlek till Gud måste ta sig uttryck i sann kärlek till nästan. Om den är äkta.

Men ”Vem är då min nästa?” frågade den lagkloke. Om han nu på riktigt varit en lagklok, inte bara till namnet, hade han inte behövt ställa frågan. Om han kunnat sin Tanakh, Gamla Testamentet, hade han känt till 2 Moseboken 22:21-22; 3 Moseboken 19:33-34; 5 Moseboken 10: 18–19; 24: 17–22; Jesaja 1:17; 58: 6–7; Jeremia 7: 5–7; Sakarja 7: 9–10; Psalm 146: 7–9; Ordspråksboken 19: 17; för att ta några exempel som manar till ansvar för och kärlek till den fattige, den föräldralöse, änkan och främlingen.

Detta upprepas sedan ett antal gånger i Nya Testamentet. Det kunde ju inte den s k lagkloke veta eftersom det ännu inte fanns att läsa. Men vi har tillgång till Nya Testamentet och har kunnat ta del av Jesu ord: ”Älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd och din nästa som dig själv.”

Det räcker inte med att ha ett gott namn eller en fin titel. Det handlar om att lära känna Guds Ord och att leva efter det. Annars bör man knappast kalla sig lagklok. Eller from. Eller rättfärdig.

Jesus besvarar ändå mannens fråga. Genom att berätta liknelsen om den barmhärtige samariern. Troligen var det just här mannen svek som mest. Hans förakt eller ignorans för främlingen.

Man kan konstatera att här inte finns utrymme för något självförakt. Jesus och hela Bibeln uppmuntrar oss till att inse vårt oerhörda värde som människa och Guds avbild. Älska Gud! Älska din nästa som dig själv.

Jesu ord avvisar också den numera så vanliga nynationalism som tar sig uttryck i att älska sina landsmän, men att främlingar, invandrare, utlänningar, andra nationer inte räknas hit. Jesu ord om samariern säger exakt raka motsatsen. Samarierna var inte bara föraktade likt hedningarna utan ännu värre eftersom de betraktades som ett blandfolk.

Nästan är din medmänniska. Var och en som skapats av Gud. Till Guds avbild. Inte till utanförskap eller främlingskap. Men till familjeskap!