BEKÄNNELSEDOPET
Rom 10:9-13; Mark 16:16
Dden anabaptistiska väckelserörelsen
i Schweiz, våra andliga förfäder, har ett "nutida"
ursprung i Schweiz. Det är i år, januari 2025, 500 år sedan
det första anabaptistiska dopet genomfördes i Zürich. Tre av
pionjärernas främsta kännetecken , som berör oss även
i nutid i efterföljelsen av Jesus, är dessa:
1. Tros- och Bekännelsedopet. 2.
Den fria kristna församlingen 3. Fredsbudskapet
och avståndstagandet från våld.
Dopväckelsen i Zürich
Det styrande Rådet i Zürich beslutade om stränga straff för dem som vägrade döpa sina nyfödda barn. Det handlade om utvisning, eller ännu värre, dödsstraff genom att halshuggas, brännas på bål eller dränkas. En grupp som under flera år studerat Bibeln och samtalat om Evangeliets sanna innehåll samlades hemma hos Felix Mantz till bön och bibelsamtal. En av dem, den tidigare munken Georg Blaurock, bad då ledaren Conrad Grebel att denne skulle döpa honom. Dopet skedde inomhus genom att Grebel hällde vatten ur en stor tillbringare över den knäböjande Blaurocks huvud, alltså en form av begjutningsdop. Därefter döpte Blaurock i sin tur de övriga. Detta blev upphovet till den nutida friförsamlingen och baptismen. Även om fria kristna församlingar, liksom bekännelsedop, funnits genom hela historien efter de händelser som skildras i Apostlagärningarna.
Prästen Balthasar Hubmeier i Waldshut, på andra sidan tyska gränsen, var inte med vid detta tillfälle. Han döptes ett par månader senare och gav i juli samma år ut boken Von dem christlichen Tauff der Gläubigen (Om det kristna dopet av troende). Församlingens ledare Conrad Grebel dog i sjukdom året därpå, i fängelse. Övriga blev martyrer för sitt ”omdop”, halshuggna eller brända på bål. Hubmaier var en av dem som brändes på bål. Hans hustru Elsbeth fick en kvarnsten om halsen och dränktes i floden Donau i Wien tre dagar efter makens martyrdöd på bål.
BEKÄNNELSEDOPET
Vi bör känna till att inte bara Stefanus, Jakob, Paulus och Petrus, i den första kristna tiden, blev martyrer för att de höll fast vid sin tro på Jesus. Samma har hänt i alla tider sedan dess och även i det som kallas den Nya tiden och som inleddes vid Reformationen. Tragiskt är att inte bara de civila myndigheterna utan även de kyrkliga reformatorerna Luther, Zwingli, Calvin med flera ivrade för grymma dödsstraff åt dem som förnekade barndopet och förkunnade att dopet skulle föregås av omvändelse, tro och bekännelse.
När vi läser Nya testamentets doptexter, både undervisningen av Jesus, Paulus och Petrus samt berättelserna om hur det gick till när människor döptes, ser vi att omvändelse, tro och bekännelse följdes av dopet till Kristus. Georg Blaurock i Zürich bekände sin synd och sin tro på Jesus Kristus som Herren, uppstånden från de döda. Han döptes på sin bekännelse av Jesus som Herre.
TRONS DOP
I Apostlagärningarna 8 berättas om den etiopiske hovmannen som var på hemfärd efter sitt högtidsbesök i Jerusalem. Han hade en judisk tro och studerade profeten Jesaja när diakonen Filippus mötte honom i öknen. Efter Filippus undervisning om Jesus, frågade hovmannen ”Se här finns vatten, vad hindrar att jag döpes?" I några få gamla grekiska handskrifter finns här vers 37, som lagts in som fotnot i många bibelöversättningar: ”Filippus sa till honom ”Om du tror av hela ditt hjärta kan det ske. Hovmannen svarade: Jag tror att Jesus Kristus är Guds Son.” Sedan följer: ”Filippus och hovmannen steg ned i vattnet och Filippus döpte honom. Och hovmannen fortsatte glad sin resa.” Oavsett om vers 37 fanns med i orginaltexten eller är en senare tillagd kommentar, uttrycker den de första kristnas förståelse av dopet och dess betydelse.
Dopet är den naturliga konsekvensen av att höra om Jesus, komma till tro på honom och bekänna honom som Herre.
NEDSÄNKNINGSDOPET
Den troende gruppen i Zürich hade inte tillgång till någon dopbassäng eller dopgrav. Mitt i vintern var det antagligen för kallt för dem att döpas i sjön. De var kanske inte lika jämtländskt härdade som John Ongman som döptes i Storsjön en vinterdag, då man huggit upp en vak i den metertjocka isen. Kanske var det solsken och vårvintervärme i Myssjö den 4 mars 1864, till skillnad från januarivädret i Schweiz år 1525? Men det var inte främst dopsättet, utan dopets tidpunkt som var viktigt för anabaptisterna i Zürich. Missionsmannen John Ongman, Örebromissionens (numera Evangeliska Frikyrkan, EFK) grundare lär dock vid något tillfälle, på grund av omgivningens begränsningar, ha döpt någon genom begjutning, han också. Men efter trosbekännelse av den som skulle döpas.
Det Nytestamentliga ordet Baptisma betyder Dop i form av Neddoppning. Samma innebörd finns i motsvarande hebreiska och arameiska ord, alltså Gamla Testamentets språk, respektive det vanliga talspråket i Israel för 2 000 år sedan. Dopet, enligt Bibeln, är ett nedsänkningsdop. Detta alltså ur rent språklig synvinkel. Det man saknade i Zürich år 1525 var en dopgrav för nedsänkningsdop. En sådan finns i dag i många kyrkor, också här i Betelkyrkan. Men dop i sjöar och floder är också vanligt.
Det viktigaste med det baptistiska nedsänkningsdopet är emellertid inte den språkliga bakgrunden, utan dess innebörd. Det finns en stark symbolik i att den som tror på Jesus sänks ned helt under vattnet. En symbolik som kommer fram i flera av Bibelns texter. Redan i berättelsen om Naaman i Gamla Testamentet, 2 Kungaboken 5, läser vi hur profeten Elisa bad den arameiske militärbefälhavaren att doppa sig sju gånger i Jordanfloden, för att befrias från den svåra hudsjukdomen. Händelsen utgör en bakgrund till Johannesdopet och senare det kristna dopet. Efter att först ha protesterat, gjorde mannen så. ”Han for ner och doppade sig i Jordan sju gånger så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.” (2 Kungaboken 5:14) Naamans spetälska dog och begravdes i Jordan.
När Paulus i Nya Testamentets främsta lärobrev beskriver dopet talar han om det som en begravning. ”Vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död. Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi ska leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, ska vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. ”(Romarbrevet 6:4) ”Ni begravdes med honom genom dopet. I honom blev ni också uppväckta genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda.” (Kolosserbrevet 2:12) Paulus skriver också i 2 Korinthierbrevet 5:17: "Om någon är i Kristus, är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit." Dopet markerar avslutningen av det gamla livet och början på det nya. Död och uppståndelse, den definitiva identifikationen med Herren Jesus!
DOPET OCH MARTYRIET
Vid ett tillfälle talade Jesus om sitt lidande och sin död som ett dop. Han säger: "Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med? .. Den kalk som jag dricker ska ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med ska ni döpas." (Markus 10:38,39) Med de orden vill Jesus förbereda sina lärjungar på det martyrium som ligger framför. Det betyder att dopet till Kristus är ett dop till hans död, till försoning och frälsning. Men också en förberedelse inför den fysiska död, det martyrium som varje Jesu efterföljare måste vara beredd på.
Av Jesu apostlar dog troligen Johannes en naturlig död i hög ålder, men efter ett martyrskap i form av landsförvisning och isolering från församlingen och familjen. De övriga blev alla martyrer, i konkret mening. Petrus och Andreas dog genom korsfästelse. Jakob avrättades med svärd. Bland övriga av de första kristna blev Stefanus stenad till döds. Paulus halshöggs och flera brändes på bål.
Så har det fortsatt århundrade efter århundrade. När vi kommer till våra baptistiska anfäder upprepas martyrhistorien. Men det gäller också våra samtida bröder och systrar. Den islamistiska terrorgruppen ADF mördade mer än 100 kristna östra Kongo i två byar den 8 och 9 september. Lika många fördes bort i fångenskap. I Nigeria har mer än 50 000 kristna dödats av islamisterna Boko Haram och andra terroristgrupper sedan 2009. Detta är bara några exempel på nutida martyrskap.
Dopet till Kristus är ett dop till hans efterföljd. Men förföljelse och martyrskap är en verklighet för många kristna också i vår tid. Låt oss be för våra trossyskon som drabbas i olika delar av världen. Låt oss själva fatta beslutet, att vad som än möter oss, vill vi stå trogna i vår relation till Jesus och vår tjänst för honom. Tilliten till Herren Jesus, förtröstan på honom och det hopp han kallat oss till väger tyngre än all ondska och allt lidande. Överlåtelsen till Jesus Kristus är det hopp och den frälsning som väger oändligt mycket mer.
vvvvv
Predikan i Betelkyrkan Östersund:
24/8 2025: "JAG
ÄR ..." sa Jesus
15 juni 2025: Vad
säger lagen?
11 maj 2025: Kan
den lame hoppa som en hjort?
Domsöndagen 2024: En
passionerad Gud
Betelkyrkan, Östersund 21/9 2025
(Bilderna är AI-generade.)
Kenneth Hermansson